Invasiva främmande växter

Jättebjörnlokan är en giftig art som hotar den biologiska mångfalden genom att tränga undan våra inhemska växter. Jättebjörnlokans växtsaft kan även ge brännskador och eksem på huden. Naturvårdsverket rekommenderar därför att arten ska utrotas.

Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum), också kallat jätteloka, är en främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet. Arten blir vanligtvis mellan 1,5-3 meter hög men kan bli uppemot 4-5 meter och förökar sig genom fröspridning. En planta kan sprida så mycket som 100 000 frön. Jättelokan förökar sig snabbt och kan konkurrera ut andra arter och kan på detta sätt minska den biologiska mångfalden. Jättelokans växtsaft är giftig och i kontakt med solljus eller UV-strålning kan den orsaka hudskador.

Om du blir bränd av jättelokan

Om du har blivit bränd av en jätteloka ska du tvätta huden noga med tvål och vatten. Sedan kan du smörja in med kylbalsam för att lindra besvären. Det är viktigt att du skyddar det utsatta hudområdet mot solen under minst en vecka, även om du inte märker någon reaktion i huden. Om du har blivit bränd på ett stort område bör du kontakta vårdcentralen.

Vem bekämpar jättelokan?

Du som äger eller sköter marken som jättelokan växer på är ansvarig för att jättelokan bekämpas där. Kommunen utrotar lokan på kommunal mark och med hänsyn till natur och miljö bekämpar kommunen bara mekaniskt. Om du ser jättelokan på kommunal mark får du gärna kontakta kommunen. Längs allmänna vägar är det Trafikverket som ansvarar för borttagning av jätteloka inom vägområdet.

Hur bekämpas jättelokan? 

Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel undvikas. På platser där det är möjligt ska alltså i första hand någon form av mekanisk bekämpningsmetod tillämpas. Var försiktig och skydda hud och ögon och när du är klar ska du bränna eventuella blom- och fröställningar för att förhindra fröspridning.

Bekämpning i prioriterad ordning:

1. Rotkapning
2. Bete
3. Slåtter
4. Plöjning med mera
5. Kemisk bekämpning 

Parkslide är en seglivad växt med mycket stark spridningskraft. Den tar snabbt över stora områden och kan orsaka stora problem för husägare och på infrastruktur.

Rötterna kan tränga in genom sprickor i byggnader, i vattenledningar och genom asfalt. Problemen den kan ställa till med är så omfattande att det kan bli ohållbart att bo på en tomt utan sanering av jordmassor ner till flera meters djup. Jordmassor som måste forslas bort och destrueras, något som är förknippat med stora kostnader.

Förhindra spridning

Vi rekommenderar dig som fastighetsägare att arbeta förebyggande och förhindra spridning. Vänta inte med bekämpning. Ju tidigare parkslide bekämpas desto större är chansen att bli av med den.

• Plantera inte parkslide i din trädgård.
• Flytta den absolut inte till nya platser.
• Slå inte av den med hackande redskap/trimmer, även små delar av växten kan slå rot.
• Kompostera inte rötter eller växtdelar (ska hanteras som brännbart).
• Släng inte växtdelar på tomten eller i naturen.
• Allt organiskt avfall från arten ska läggas i förslutna genomskinliga säckar när det transporteras och kastas i brännbart på kretsloppscentralen. Detta gäller ej jordmassor.
• Flytta/använd inte jordmassor där parkslide finns eller har funnits.
• Minsta rotbit (0,7g) kan ge upphov till ett nytt bestånd.
• Vid åtgärd ska hela beståndet behandlas på en gång.

Lär dig känna igen den

Parkslide kan bli drygt två meter hög. Rotsystemet är kraftigt och kan sprida sig flera meter utanför det synliga beståndet. Stjälkarna liknar bambu, är gröna, styva, ihåliga och i slutet av sommaren något förvedade. Bladen är brett äggrunda, kala både på över- och undersida och läderartade, 5 – 15 centimeter. Den blommar med små vita blommor i september-oktober.

Parkslide vissnar ner till marken vintertid men det hindrar inte växtens rotsystem att sprida sig under mark i perioder av mild väderlek.

Rapportera och bekämpa

Parkslide håller på att etablera sig i Sverige och förekommer också i Mullsjö kommun men hittills på ett begränsat antal platser.

Det är till stor hjälp att veta var parksliden finns, för att begränsa spridning, påbörja bekämpning och övervaka hur den sprids.

Vi är tacksamma för alla som hjälper till att rapportera.

Vi kartlägger och utvecklar en bekämpningsplan för 2020.

Så rapporterar du

Enklast rapporterar du genom att gå in på invasivaarter.nu via din telefon. Där kan du ta en bild, dela din position och skriva in enkla uppgifter om beståndet. Vi på kommunen får sedan tillgång till denna information.

Om du inte har denna möjlighet till rapportering så ta gärna en bild och notera var du såg parksliden. Rapportera sedan detta till kommunen. Tack för din hjälp!