Miljöbalken

Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö. Alla typer av åtgärder eller verksamhet som kan få betydelse för de intressen miljöbalken avser att skydda omfattas. Detta oavsett om det är den enskildes dagliga liv eller i någon form av näringsverksamhet som berörs.

Miljöbalken är en sammansmältning av regler från sexton tidigare miljölagar och har fått en vidare tillämpning. De allmänna hänsynsreglerna är miljöbalkens grundstomme som ska tillämpas i alla miljöbalkens bestämmelser. Alla miljökrav som ställs enligt miljöbalken bottnar i dessa regler. De allmänna hänsynsreglerna finns i miljöbalkens kapitel 2.

Bevisbörderegeln innebär att det är den som driver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska visa att hänsynsreglerna i miljöbalken följs. Detta sker bland annat genom en fungerande egenkontroll över verksamheten eller åtgärden.

Kunskapskravet medför att det är den som driver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska ha tillräcklig kunskap om hur människors hälsa och miljön påverkas och hur den kan skyddas till följd av verksamheten/åtgärden.

Försiktighetsprincipen innebär att redan risken för negativ påverkan på människors hälsa och/eller miljön medför en skyldighet att vidta åtgärder för att förhindra en störning.

Principen om bästa möjliga teknik medför krav på vilken teknik som ska användas vid yrkesmässig verksamhet, för att förebygga negativ påverkan på människors hälsa och/eller miljön.

Produktvalsprincipen innebär att alla som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd ska undvika att använda eller sälja kemiska produkter som kan vara skadliga för människor eller miljön om produkterna kan ersättas med andra, mindre farliga produkter.

Hushållnings- och kretsloppsprincipen medför att alla som driver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand ska förnyelsebara energikällor användas.

Lokaliseringsprincipen innebär att man ska välja den plats för en verksamhet som är lämplig med hänsyn till att ändamålet kan bedrivas med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö.

Skälighetsregeln innebär att hänsynsreglerna ska tillämpas om det inte anses orimligt att uppfylla dem och efter en avvägning mellan nytta och kostnader. Kraven som ställs ska vara miljömässigt motiverade utan att vara ekonomiskt orimliga att genomföra.

Skadeansvaret medför att det är den som har orsakat en skada på miljön som är ansvarig för att skadan blir avhjälpt.